Det som döljer sig bakom kaklet
Du vet känslan. Du river loss den första kakelplattan i ett badrum från 1940-talet och plötsligt stirrar du på något du verkligen inte förväntade dig. Rör som lappats med material från tre olika decennier. Tätskikt som egentligen aldrig var tätskikt. Och bjälklag av trä som fått ta emot fukt i sjuttio år utan att någon brytt sig om att kolla. Badrumsrenovering i Solna, särskilt i de äldre bostadsrättsföreningarna, är sällan en rak historia. Det är mer som att öppna en tidskapsel – fast en ganska fuktig sådan.
Solna har en fantastisk bebyggelse från framför allt 30- och 40-talen. Funkishusen vid Råsundavägen, de putsade tegelfasaderna i Hagalund, lamellhusen kring Bergshamra. Vackra hus, byggda med omsorg för sin tid. Men badrummen? De var aldrig tänkta att hålla i åttio år. Och ändå har många av dem gjort just det, med varierande resultat.
Varför äldre föreningar kräver en annan approach
En nyproducerad lägenhet i Arenastaden har standardiserade rördragningar, betonggolv och moderna tätskikt. Allt följer branschstandard. Rakt och förutsägbart. Men gå trehundra meter bort till en BRF från 1938 och verkligheten ser helt annorlunda ut. Här hittar du gjutjärnsrör som korroderat inifrån, blyfogar som borde ha bytts för tjugo år sedan och golvbrunnar placerade på ställen som får en modern rörmokare att höja ögonbrynen.
Under åren har vi samlat värdefulla insikter kring genomgripande badrumsrenovering i Solna, särskilt i fastigheter från 1930- och 40-talen där rördragningar och tätskikt kräver extra omsorg. Det handlar inte bara om att byta kakel och sätta in en ny duschvägg. Det handlar om att förstå hela husets system – stammarna, ventilationen, bjälklagen – innan man ens börjar planera.
Och det är här många gör sitt första misstag. De fokuserar på ytan. Snygga plattor, fräsch kommod, regnskög-dusch. Men under ytan lurar problemen. Jag har sett renoveringar där man lagt nytt tätskikt direkt på gammal asfaltmatta utan att kontrollera underlaget. Resultatet? Fuktskada inom tre år. Dyrt. Onödigt.
Stambyten och enskilda renoveringar – en känslig balansgång
Här kommer en fråga som dyker upp i nästan varje äldre förening i Solna: ska vi göra stambyte eller kan medlemmarna renovera sina badrum individuellt? Svaret är sällan enkelt.
Faktum är att många föreningar skjuter stambytet framför sig. År efter år. Ekonomin tillåter inte, säger styrelsen. Men under tiden renoverar enskilda medlemmar sina badrum – ibland professionellt, ibland med sin svåger och en weekends arbete. Problemet? När stambytet väl kommer måste de nyrenoverade badrummen rivas igen. Kakel, klinker, inredning – allt. Det svider.
Vi har jobbat med föreningar i Råsunda och Huvudsta där just den här situationen uppstått. En medlem la 250 000 kronor på sitt badrum. Två år senare beslutade föreningen om stambyte. Frustrationen var enorm, och förståeligt. Men det hade kunnat undvikas med bättre kommunikation mellan styrelse och medlemmar. Och med en hantverkare som faktiskt ställer frågan: ”Har föreningen planer på stambyte inom de närmaste tio åren?”
Fukt, asbest och andra glada överraskningar
Asbest. Bara ordet får folk att bli nervösa. Men i Solnas äldre bestånd är det vardag. Kakelfix från 50-talet, golvmattor, ventilationskanaler – asbest kan finnas överallt. Och det måste hanteras korrekt. Ingen genväg. Ingen ”vi tar det under bordet”. Sanering kostar, men alternativet – att utsätta hantverkare och boende för asbestfibrer – är inte ett alternativ alls.
Sedan har vi fukten. Äldre badrum i Solna har ofta en speciell konstruktion med så kallat ”fallfyllning” – ett lager av sand eller slagg under golvet som skapar fall mot golvbrunnen. Det låter smart. Men det materialet suger åt sig fukt som en svamp. När vi öppnar upp sådana golv hittar vi ibland fukthalter som får mätaren att slå i taket. Bokstavligen.
Men vet du vad? Det går att lösa. Med rätt förarbete, ordentlig torktid och moderna material kan man skapa ett badrum som håller i decennier. Det kräver bara att man respekterar husets ålder istället för att försöka tvinga in moderna lösningar i en gammal kropp.
Vad vi önskar att fler visste innan de sätter igång
Om jag fick ge ett enda råd till dig som bor i en äldre BRF i Solna och funderar på badrumsrenovering, så vore det detta: prata med din förening först. Kolla stadgarna. Ta reda på om det finns en underhållsplan. Fråga om stammarnas skick. Det tar en eftermiddag, men kan spara dig hundratusentals kronor.
Och välj hantverkare som har erfarenhet av just äldre fastigheter. Det är en helt annan disciplin än att renovera badrum i nyproduktion. Rören sitter annorlunda. Väggarna beter sig annorlunda. Ventilationen fungerar annorlunda. En hantverkare som inte förstår det kommer att göra misstag – kanske inte synliga misstag, men misstag som visar sig om fem, tio år.
Solnas äldre bostadsrättsföreningar förtjänar hantverkare som förstår deras historia. Som vet att ett funkishus från 1935 inte är samma sak som en nybyggd etta i Hagastaden. Som tar sig tid att undersöka innan de river. Som faktiskt bryr sig om att badrummet ska hålla lika länge som huset redan har gjort.
Det är inte raketvetenskap. Det är respekt för materialet, erfarenhet och en portion ödmjukhet inför det man inte kan se förrän väggen är öppen.